- poetisk klockan 22.40 en tisdagskväll

Bruna ben och lediga dagar. Känns så långt bort men ändå så nära. Bara några få veckor kvar till höstlovet.
Längesen jag använde datorn för att skriva här nu, har mest blivit skrivet i word dokument för skolarbeten
ni vet. Känner mig lugn fast ändå väldigt stressad. Har den senaste tiden kunnat mixa allt jag vill hinna med riktigt bra. Pluggat mycket, fast ändå hängt mycket med mina vänner. Det enda som fått lida är bowlingen. Men det väljer jag nästan bort nu. Det ger för mycket prestationsångest och för lite glädje just nu, när ska det bli roligt igen? Det är ju en av mina favoritsaker i livet. Iallfall, vill inte leva livet efter en prioriteringslista, fastän det är lite så det ofta känns. Om jag gör det här nu, då får jag göra det där sen osvosv. Men jag tycker att jag är duktig, jag tycker att jag håller ihop det. Jag tycker att jag ser allt med två positiva ögon, precis som jag lovade mig själv att göra den här hösten. Jag mår bra och jag är frisk. Jag har jordens finaste människor omkring mig. Så ta mig tusan heller att det där matteprovet eller filosofi inlämningen ska få dra ner mig till mörkret igen, på grund av stress, ångest och pressen av att prestera. Det där är onödigt för jag kan.
Sluta oroa dig Hanna. 
Du kan ju. Glöm inte bort att leva hördeni. Hakuna Matata.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0